Jag bor i Fagersta med min man, Fredrik, våra två gemensamma söner, Linus och Elliot och en av Fredriks söner Jonatan. Hemma har vi för närvarande 3 basenjisar.
 
Jag skaffade mig min första basenji år 2000 och har inte ångrat det en sekund sedan dess.
Rasen passar inte alla men jag kan verkligen inte tänka mig att ha någonting annat.

När jag växte upp hade vi bara katte och kaniner hemma. Det var först i vuxen ålder
när jag flyttade till eget hus som min livslånga dröm om en egen hund gick i uppfyllelse.
Basenji var inte det första, självklara valet då jag som så många andra inte visste om
att de fanns. Men då jag var väldigt bestämd med att hitta rätt ras för mig så läste jag
väldigt många hunrasböcker och letade mycket information på nätet efter olika raser.
Jag fick sedan ett tips av en dåvarande arbetskamrat att det fanns en liten, korthårig
hund som inte kunde skälla och där tändes den första tanken om att det här kanse var rasen
för mig, rasen var basenji.

Jag letade information om rasen och upptäckte en uppfödare alldeles i min närhet, Monica Massih
kennel Yulara i Västerås.Jag har Monica att tacka för mina första trevande steg i rasen och
utan hennes vilja att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet hade jag inte varit där jag
är idag.

Mitt samarbete med min "kennelhalva" Ulrika var egentligen en slump till mycket. Vi kom i
kontakt då min första tik, Laya är efter hennes hane, Bashiri. Vi träffades på en del
utställningar och vi talades vid en del då men det var inte förräns jag funderade på att
para min Laya som vi började tala på riktigt och upptäckte hur mycket vi hade gemensamt.
Vi har väldigt ofta samma åsikter och vi "klickade" helt enkelt och sedan dess har vårat
samarbete varit ett faktum.

Jag har mina basenjisar och Ulrika har sina men vi gör ingenting utan den andra och det är
faktiskt väldigt skönt att ha ett "bollplank" som man kan bolla sina ideér emot och som kan
komma med lite konstruktiv kritik.
Vi tycker väldigt mycket om att åka på utställningar och Lure Coursing med våra bassar men
de är först och främst våra familjemedlemmar och de lever tillsammans med oss i vår vardag
och med basenji i huset blir livet aldrig tråkigt eller förutsägbart...